Spelreglerna för konflikter

Jag har nyligen läst två artiklar om vitt skilda ämnen. Först började jag nyligen följa Erik Svenssons blogg Biology & Politics, och läste hans artikel om proportionalitetsprincipen. Han resonerar om hur liberala debattörer försvarar Israel med att deras våld måste sättas i proportion till Hamas angrepp:

“Proportionalitet” är f. ö. ett mycket märkligt ord. Vad betyder det – egentligen? Och innebär “proportionalitet” att man får döda lika många civila som motståndaren har gjort? Knappast. Att döda civila är alltid ett brott, oavsett hur många motståndaren har dödat.

Proportionalitet har något gemensamt med rättvisa, eller för att göra kopplingen till nästa artikel, engelskans fairness.

Jag landade, via Andreas Berghs blogg, på en artikel om fairness av Bart Wilson, som forskar inom experimentell ekonomi. Han har utsatt sina försökskaniner för följande spel:

In the standard version of the game,  two people are paired, and one of them is randomly selected to receive $10.   That person is called the “proposer”, while the other volunteer is known as the “responder”.  That’s because once he receives the $10, the proposer has the responsibility of offering some number of his dollars to the responder.  The responder, as the name suggests, gets to decide whether to take that offer.

Here’s the twist:  if the responder rejects the offer, neither of them gets anything.

Vi människor av kött och blod nöjer oss inte med en dollar. Det är orättvist. Vi avstår hellre från dollarn för att straffa proposern än låter denne gå hem med nio dollar på fickan. Spelet visar vad vi uppfattar som rättvist.

Wilson berättar sedan om hur ordet fair inte har någon 1-till-1-översättning i något annat språk än engelska, och vidare om hur den ursprungliga motsatsen till fair är foul snarare än unfair. Begreppet tycks ha en närmare koppling till spelregler och sport än till moralfilosofi. Wilson exemplifierar med baseball:

When the NBA suspends players for leaving the bench to join a fight on the court, the question that sports commentators debate is “Are the suspensions fair?”, not “Are the suspensions just?”, nor “Are the suspensions equitable?”  There’s no moral first principle that tells us whether players on the bench should be allowed to join fights.

När man frågar sig om vad proportionalitetsprincipen innebär, så lutar jag åt att den grundar sig i fairness. Men Wilsons artikel hjälper också att sätta fingret på vad det är som känns så fel med rättvisan i proportionalitetsprincipen. Den utgör en av spelreglerna för krig och konflikter snarare än att vara ett moraliskt rättesnöre.