Världen är bra komplicerad. För att precisera mig lite, så är klimatförändringen väldigt komplicerad. Jag har försökt lära mig så gott jag kan om mekanismerna som driver klimatförändringen och vad vi kan göra för att förhindra en klimatkatastrof. Men klimatfrågan är så oerhört stor att det är lätt att missa något.
Metangas är en av växthusgaserna, och den är ca 20 gånger mer effektiv än koldioxid som växthusgas. Därför föredrar många att tala om växthusgaser, eller när det ska talas om kvantitativa mål, om koldioxidekvivalenter. Det är ju ingen idé att bli koldioxidfria om vi ändå släpper ut massvis med metan och värmer upp jorden i alla fall.
Det finns ungefär 1750 ppb (parts per billion) metangas i atmosfären idag, och det släpps årligen ut omkring 600 miljoner ton av gasen. Ungefär hälften av utsläppen sker från våtmarker och boskap. Köttätandet ses därför som en av klimatbovarna, och metangasen tittar också fram i debatten om återkopplingsmekanismer. Om permafrosten i Sibirien smälter kan stora mängder metangas frigöras ut i atmosfären.
Jag har utifrån denna kunskap fått klart för mig att utsläpp av metangas är ett viktigt problem att beakta när nya internationella klimatavtal träffas.
Nu har jag fått ytterligare lite kunskap som ställer det jag tidigare visste i en ny dager. Det tillkommer som sagt omkring 600 miljoner ton metangas i atmosfären varje år. Men ungefär lika mycket metangas lämnar atmosfären, ut i rymden. Andelen metangas i atmosfären har stabiliserats (man vet inte riktigt varför) medan andelen koldioxid ökar med omkring 1,7 ppm per år. Andelen koldioxid ökar med andra ord varje år med lika mycket som det finns metan i atmosfären totalt sett (1,7 ppm är 1700 ppb). Metangas är visserligen 20 gånger mer effektiv som växthusgas, men det finns å andra sidan 200 gånger mer koldioxid i atmosfären. Och andelen metangas är stabil.
Så vad ska jag dra för slutsatser av den här nya kunskapen då? Att köttätandet inte är något problem i klimatfrågan? Eller att vi inte behöver oroa oss för läckande metangas från Sibirien?
Ingen slutsats alls, tror jag, mer än att lyssna mer på klimatforskare och mindre på lekmän som försökt sätta sig in i klimatfrågan. Jag vet för lite, och då vet jag ändå mer än genomsnittet. Vad är det jag ännu inte vet, som ställer någonting helt annat i ny dager? Jag vill att vi tar bra beslut utifrån den bästa kunskap vi har, men då måste vi ju också se till att våra beslutsfattare faktiskt har just den bästa kunskapen vi har, och inte gör som jag, som bara grävt fram halva historien. Jag tror att det är dags för oss lekmän att visa lite ödmjukhet i klimatfrågan.
Metangasen
Världen är bra komplicerad. För att precisera mig lite, så är klimatförändringen väldigt komplicerad. Jag har försökt lära mig så gott jag kan om mekanismerna som driver klimatförändringen och vad vi kan göra för att förhindra en klimatkatastrof. Men klimatfrågan är så oerhört stor att det är lätt att missa något.
Metangas är en av växthusgaserna, och den är ca 20 gånger mer effektiv än koldioxid som växthusgas. Därför föredrar många att tala om växthusgaser, eller när det ska talas om kvantitativa mål, om koldioxidekvivalenter. Det är ju ingen idé att bli koldioxidfria om vi ändå släpper ut massvis med metan och värmer upp jorden i alla fall.
Det finns ungefär 1750 ppb (parts per billion) metangas i atmosfären idag, och det släpps årligen ut omkring 600 miljoner ton av gasen. Ungefär hälften av utsläppen sker från våtmarker och boskap. Köttätandet ses därför som en av klimatbovarna, och metangasen tittar också fram i debatten om återkopplingsmekanismer. Om permafrosten i Sibirien smälter kan stora mängder metangas frigöras ut i atmosfären.
Jag har utifrån denna kunskap fått klart för mig att utsläpp av metangas är ett viktigt problem att beakta när nya internationella klimatavtal träffas.
Nu har jag fått ytterligare lite kunskap som ställer det jag tidigare visste i en ny dager. Det tillkommer som sagt omkring 600 miljoner ton metangas i atmosfären varje år. Men ungefär lika mycket metangas lämnar atmosfären, ut i rymden. Andelen metangas i atmosfären har stabiliserats (man vet inte riktigt varför) medan andelen koldioxid ökar med omkring 1,7 ppm per år. Andelen koldioxid ökar med andra ord varje år med lika mycket som det finns metan i atmosfären totalt sett (1,7 ppm är 1700 ppb). Metangas är visserligen 20 gånger mer effektiv som växthusgas, men det finns å andra sidan 200 gånger mer koldioxid i atmosfären. Och andelen metangas är stabil.
Så vad ska jag dra för slutsatser av den här nya kunskapen då? Att köttätandet inte är något problem i klimatfrågan? Eller att vi inte behöver oroa oss för läckande metangas från Sibirien?
Ingen slutsats alls, tror jag, mer än att lyssna mer på klimatforskare och mindre på lekmän som försökt sätta sig in i klimatfrågan. Jag vet för lite, och då vet jag ändå mer än genomsnittet. Vad är det jag ännu inte vet, som ställer någonting helt annat i ny dager? Jag vill att vi tar bra beslut utifrån den bästa kunskap vi har, men då måste vi ju också se till att våra beslutsfattare faktiskt har just den bästa kunskapen vi har, och inte gör som jag, som bara grävt fram halva historien. Jag tror att det är dags för oss lekmän att visa lite ödmjukhet i klimatfrågan.