I mitt förra inlägg skrev jag om en debattartikeln på DN från tio kristna intellektuella som poängterade kristendomens roll i uppbyggnaden av vårt moderna samhälle. Thomas Hylland Eriksson, en forskare vid Oslo universitet, studerar vårt behov av trygghet och betraktar bland annat religiös tro utifrån vårt behov av trygghet.
Sett ur detta perspektiv är religionen ett trygghetssystem som under sekulariseringen växte sig allt svagare. Sekularismen har därför enligt Hylland Eriksson varit en viktig drivkraft bakom framväxten av välfärdssystem. Vi kände oss mindre trygga utan en allsmäktig Gud som såg till vårt bästa, så vi blev tvungna att gemensamt bygga upp tryggheten själva.
Jag läser om detta i Gustav Fridolins bok Blåsta, som handlar om vad som hände när vi under nittiotalet sparade in på välfärden. Kopplingen mellan religion och behovet av trygghet sätter rubriker om religionens comeback i ny dager.
Kan det vara så att orsakssambandet går åt båda hållen? Om sekularisering betydde att vi fick ett större behov av att bygga upp gemensamma välfärdssystem, så kanske nedrustning av välfärdssystemen betyder att vi får ett större behov av religion som en trygghet i tillvaron.
Den nyfunna gudstron kan vara en konsekvens av nittiotalets besparingsiver.
2 Comments
Finns det något tecken på nyfunnen gudstro i Svenska i stort? Det känns som en premiss för diskussionen men jag har inte sett några speciella tecken på det. Spontant skulle jag gissa att antalet kyrkobesök (även i frikyrkor) fortsätter minska, och tron på paranormala fenomen i stort verkar inte ha någon märkbar återomst.
Världen i stort har väl inte påverkats av vårt välfärdssystem under uppbyggnad eller nedrustning, så DNs artikel är väl inte direkt tillämpbar på Sverige.
Henrik: Jag har ingen statistik att visa upp, och jag vet inte heller om jag tror på att sekulariseringen är på tillbakagång. Anekdotiskt tycker jag att jag ser allt mer av en offentlig debatt mellan ateister (Humanisterna) och kristna, men det är ju minst lika troligt att det beror på en offensiv från Humanisterna. Eller på ett ökat intresse från min sida för religion.