Andreas Carlgren, miljöminister, och Magnus Andersson, ordförande i CUF, figurerade båda i Uppdrag Granskning (sänt 2/12, finns på iTunes och SVTPlay) och visade upp en enad front: det finns ingen anledning att verka för att minska bilismen. Istället talade de sig båda varma för de tekniska utveckling som kommer att frälsa oss. Tyvärr har de varken trafikforskare på KTH, statliga verk eller ens bilindustrin med sig i sin teknikoptimism.
I studion fick Magnus Andersson frågan varför vi inte både satsar på teknikutveckling och att minska bilismen (41:45 in i programmet). Svaret som gavs var att det var “ointressant”.
Om vi skulle minska trafiken och därigenom sänka våra utsläpp, så gör vi ingenting för klimatet globalt sett i alla fall. Det är mycket, mycket viktigare att satsa på teknikutveckling, forskning, se till att det finns miljövänliga bilar tillgängliga när de två miljarder människor som nu drömmer om att slippa ta mopeden till jobbet utan istället kunna ta bilen till jobbet faktiskt får det ekonomiskt bättre och då vill kunna köpa sin bil. Om inte vi utvecklar den tekniken kommer den inte att finnas tillgänglig.
Det beklämmande är den snäva synen på utveckling. Attityden andas att den enda teknologi som gills är sådan som består av skruvar och kretskort. När vi ställer om till ett hållbart samhälle kommer vi behöva lösa nya problem. Vissa lösningar kommer att vara tekniska (effektivare kollektivtrafik), andra sociala (fler som vill samåka, eller hyra bil), ytterligare andra politiska (trängselavgiften är exempel på en sådan). Vi behöver pionjärer på vägen till ett hållbart samhälle som hittar vilka lösningar som fungerar och vilka som inte gör det. Varför skulle dessa lösningar vara mindre värda som exportvara än ny fordonsteknik?
Om vi inte ändrar livsstil så är vår nuvarande livsstil det enda alternativ som erbjuds när välståndet höjs i nyindustrialiserade länder. Då måste antingen de ta ansvaret som pionjärer, eller så gör de oss sällskap i att vara en del av problemet snarare än lösningen.
Efter Uppdrag Granskning diskuterade jag med Magnus Andersson på Twitter. All heder åt honom, som tog debatten. Du kan läsa konversationen här (tips: se tweets i länktiteln när du håller muspekaren över länken).
Magnus, jag, Magnus, jag, Magnus, jag, jag, Magnus, Magnus, jag, Magnus, jag, Magnus, jag, jag.
2 Comments
Twitter är måhända inte det bästa forumet för politiska diskussioner, men 140 tecken gör onekligen att man fokuserar på poängen man vill göra. Kanske så mycket att man stundom tappar den röda tråden.
Go Martin!