– Betyg är inte jämförbara över tiden, det blir så här varje gång man genomför ett nytt betygssystem.

Jag håller med honom. De undersökningar på området jag läst bekräftar den betygsinflation så många misstänkt, se exempelvis ”26-faldig ökning av andelen toppstudenter” och ”Betygshetsen fortsätter” av Jonas Vlachos vid Stockholms universitet. Jag ställer mig dock frågan: varför använder vi då betyg för att jämföra över tiden? Vi låter olika årskullar konkurrera om samma platser på högskolan, trots att vår högskoleminister erkänner att grunden för urvalet inte är rättvisande.

Varför fördelar vi högskoleplatser med ett betygssystem där man hanterar inflation genom att i princip starta sedelpressarna? Från DN:s artikel:

Inför skolåret 2010/2011 inför regeringen nya konkurrensregler till högskolan. Toppbetyg är då inte längre 20,0 eller 5,0 som räknas om. Istället är det 22,5 eftersom man numera kan tillgodoräkna sig 2,5 så kallade meritpoäng.

Men det kan man bara göra om man gått en gymnasieutbildning år 2000 eller senare.

Konsekvensen är alltså att den som tog studenten för tio år sedan med goda betyg får svårt att konkurrera om de populära utbildningsplatserna. Jag kan inte säga hur många det rör sig om, men min känsla är att de flesta bär på en stereotyp bild av vem den högskolestuderande studenten är. En bild där småbarnsföräldrar och människor mitt i livet inte får plats. Klart är i alla fall att högskoleminister Tobias Krantz ser dem som en mindre uppoffring. Livslångt lärande var en fluga.

Nu har jag nästan lärt mig namnen på alla världens länder genom att spela Can you name the Countries of the World (185 av 195 som bäst hittills), och lagt märke till en intressant effekt.

När man vet var Guinea-Bissau ligger, eller vilka länder som gränsar till Sudan, eller vilket av de asiatiska -stan-länderna som är störst, så får man ett sammanhang som gör att det blir lättare att ta till sig nyheter därifrån. Guinea-Bissaus president blev nyligen mördad. När jag läste det visste jag knappt om landet låg i Asien eller i Afrika. Någonting hemskt har hänt… någonstans. Det sade mig inte så mycket. Nu vet jag att det ligger nästan så långt västerut som möjligt i Afrika, och får av någon anledning lättare att ta till mig mer om landet.

Jag fick samma känsla av att se Hans Rosling gestikulera om statistik och folkhälsa på TED, och sedan leka med verktyget som Gapminder tog fram och som Google sedermera köpte. Jag fick veta en massa saker om olika länder, och plötsligt var det lättare att ta till mig mer om de länderna, och lyssna på nyheter om vad som händer där. Med en liten aning om hur ekonomisk och social utveckling sett ut under de senaste decennierna i olika regioner får jag ett sammanhang för nyheter från Sydostasien eller Afrika söder om Sahara.

Vad jag försöker säga är det här: kunskap föder mer kunskap.